1815-1879 French Thomas Couture Location French painter and teacher. A student of Antoine-Jean Gros in 1830-38 and Paul Delaroche in 1838-9, he demonstrated precocious ability in drawing and was expected to win the Prix de Rome. He tried at least six times between 1834 and 1839, but achieved only second prize in 1837 (entry untraced). Disgusted with the politics of the academic system, Couture withdrew and took an independent path. He later attacked the stultified curriculum of the Ecole des Beaux-Arts and discouraged his own students from entering this institution. He first attained public notoriety at the Paris Salon with Young Venetians after an Orgy (1840; Montrouge, priv. col., see Boime, p. 85), the Prodigal Son (1841; Le Havre, Mus. B.-A.) and the Love of Gold (1844; Toulouse, Mus. Augustins). These early canvases are treated in a moralizing and anecdotal mode; the forms and compositional structures, like the debauched and corrupt protagonists, are sluggish and dull. Yet what made his work seem fresh to the Salon audience was his use of bright colour and surface texture derived from such painters as Alexandre-Gabriel Decamps and Eugene Delacroix, while his literary bent and methodical drawing demonstrated his mastery of academic tradition. The critics Thophile Gautier and Paul Mantz (1821-95) proclaimed him as the leader of a new school that mediated between the old and the new, and looked to him for a revitalization of Salon painting. The air of compromise his works projected made him appear a cultural representative of the juste milieu policies of Louis-Philippe.  Related Paintings of Thomas Couture :. | The Romans of the Decadence | The Romans of the Decadence | The Romans of the Decadence | Romans in the Decadence of the Empire | The Concert Singer |
Related Artists:
WITTE, Emanuel de
Dutch Baroque Era Painter, ca.1617-1691 Dutch painter. He was one of the last and, with Pieter Saenredam, one of the most accomplished 17th-century artists who specialized in representing church interiors. He trained with Evert van Aelst (1602-57) in Delft and in 1636 joined the Guild of St Luke at Alkmaar, but he was recorded in Rotterdam in the summers of 1639 and 1640. In October 1641 his daughter was baptized in Delft, where he entered the Guild of St Luke in June 1642 and lived for a decade, moving to Amsterdam c. 1652. He began his long career as an unpromising figure painter, as can be seen in the Vertumnus and Pomona (1644) and two small pendant portraits (1648; all Rotterdam, Mus. Boymans-van Beuningen). Jupiter and Mercury in the House of Philemon and Baucis (1647) and a Rembrandtesque Holy Family
Louis Buvelot
Swiss-born Australian Painter 1814-1888 was a Swiss-born landscape painter who emigrated to Australia in 1865 and influenced the Heidelberg School of painters. Buvelot was born in Morges, Vaud, Switzerland, second son of Francois Simeon Buvelot, postal official, and his wife Jeanne-Louise nee Heizer, a school teacher. Louis Buvelot worked under Marc-Louis Arland at Lausanne, and from around 1834 continued his studies at Paris with Camille Flers, a well-known landscape painter of the day. After a few months there he migrated to Bahia, Brazil where he worked on his uncle's coffee plantation. In October 1840 Buvelot moved to Rio de Janeiro and attracted the notice of the emperor Dom Pedro II, who bought some of his pictures and decorated him with the Order of the Rose. In November 1843 Buvelot married Marie-Felicite, nee Lalouette (born 1816). Buvelot returned to Switzerland in 1852 and in 1856 was awarded a silver medal for a picture exhibited at Berne.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.