1815-1879 French Thomas Couture Location French painter and teacher. A student of Antoine-Jean Gros in 1830-38 and Paul Delaroche in 1838-9, he demonstrated precocious ability in drawing and was expected to win the Prix de Rome. He tried at least six times between 1834 and 1839, but achieved only second prize in 1837 (entry untraced). Disgusted with the politics of the academic system, Couture withdrew and took an independent path. He later attacked the stultified curriculum of the Ecole des Beaux-Arts and discouraged his own students from entering this institution. He first attained public notoriety at the Paris Salon with Young Venetians after an Orgy (1840; Montrouge, priv. col., see Boime, p. 85), the Prodigal Son (1841; Le Havre, Mus. B.-A.) and the Love of Gold (1844; Toulouse, Mus. Augustins). These early canvases are treated in a moralizing and anecdotal mode; the forms and compositional structures, like the debauched and corrupt protagonists, are sluggish and dull. Yet what made his work seem fresh to the Salon audience was his use of bright colour and surface texture derived from such painters as Alexandre-Gabriel Decamps and Eugene Delacroix, while his literary bent and methodical drawing demonstrated his mastery of academic tradition. The critics Thophile Gautier and Paul Mantz (1821-95) proclaimed him as the leader of a new school that mediated between the old and the new, and looked to him for a revitalization of Salon painting. The air of compromise his works projected made him appear a cultural representative of the juste milieu policies of Louis-Philippe.  Related Paintings of Thomas Couture :. | The Romans of the Decadence | The Concert Singer | The Romans of the Decadence | The Romans of the Decadence | The Romans of the Decadence |
Related Artists:
John Dalbiac Luard
LD 1872-1944 Nationality: English
Leopold Carl Muller
Austrian born 1834 - died 1892
antoine pesne
Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.